Tankar, ord och viss nyfikenhet

Frisk igen och vi var ivag pa utflykt igar. Fick aka till ett cafe dar de har en labyrint utanfor, saklart vi ville testa komma till mitten!

Sa fort man kanner eller tror att man ar sa fel som det bara kan bli - da ar man nara mitten.

Vi var aven pa Hoglunds Art & Glass - Svenska glasblasare! Och fick se the making of ett glas.

Sedan akte vi vidare till Mapua dar vi fick se oss omkring, ata de omtalade fish&chipsen och bada i turkost vatten med mjuka runda stenar overallt pa marken och botten. Sag ut som Karribien!



Ett dopp satt verkligen inte fel!

Igar besteg vi ett berg pa en dryg timma, kande oss som i filmerna som utspelar sig i Nya Zeelands natur..

Jag alskar verkligen hur vi upplever allting, att man far se sig omkring, far ett minne, en upplevelse och en kansla.

Vi har helg nu, det ar fredag och vi borjar skolan igen pa tisdag. Vi skall ut pa en flerdagarsutflykt och vandra en mil och paddla Waka Ama.. Kommer bli grymt! Vi skall talta och bo som savages i ett par dagar... Kommer nog se ut som ett par nar vi ar klara dar med sen ;)


Waka Ama

Vi kolalr igenom priser pa husbilar att hyra under de dagarna vi skall over till nordon.
Kostar maaaassor........ :P

Ropar med den gällaste röst.

Aldrig någonsin har den här känslan tidigare uppenbarat sig.

Vattnet ligger nu åter stilla,
nyligen fanns där en människa.

En människa vars kamp
var mot vågorna.

Vågorna som nu ligger stilla.

Endast ytan är det vi skyller,
då det egentligen är djupet som talat.

Ytan döljer och ljuger
och lämnar tystnadens talan till sin rätt.

Än en gång fylls tystnaden
med ropet från stranden.

En sista gång.

Ligger hemma och väntar.

Det är inte färdigskrivet ännu.
Blir det någonsin det?

Får man någonsin sagt allt man vill ha sagt?

Brevet är tungt.

Fyllt med tankar och berättelser

Om Dig.
Till Dig.
För Dig.

Förklaringar, Frågor, Funderingar och Fakta.

Kan aldrig be dig förstå mig.

Kan aldrig be dig förklara dig
eller öppna dig.

Inte jag,
Det får du visa själv när du känner dig redo.

Redo behöver inte betyda rätt tid,
när du är redo kan det vara försent.

Brevet till dig ligger och väntar.

Är du redo?

Djupt nergrävd i händerna.

Du ser sorgen,
du ser ångern.

Smärtan i hjärtat värker

och det slår till i händerna
för varje tår
som rinner ner längs huden.

Han med ansiktet i händerna
har inte längre talandets förmåga.

Det finns så mycket han vill få ut
- men allt han får ut är tårar.

Det är först när värsta smärtan runnit ur
som talan tar vid.

Orden kan vänta.

Det här är läkandes tider.

Men som tur var hade vi en dag inomhus i skolan idag.

Efter skolan bytte vi om till bikini och åkte ner till stranden för att bada. Det regnar ju ändå så varför inte byta om och bli helt blöt genom att bada istället?

Såna här dagar behövs det inte tänkas något på solskyddsfaktor, bara att bada och va ute hur länge du vill.

Däremot (även om jag fick saltvatten genom näsa o mun så det räckte och blev över) så har min början på förkylning inte försvunnit.

Hoppas på att det inte blir värre än så här.

Ingen bild från när vi badade för det regnade för mycket för kameran skulle vara skyddad och vi låg ändå bara i vattnet en timma ;)

Skolan har börjat som ni vet. Vi är nu ett par dagar in, och även ett par utflykter in.

Det ger otroligt mycket med den här utbildningen. Mycket på det personliga planet och med ens personliga tänkande. Hur vardagstankarna brukar eller brukade gå hemma och hur tankarna hos en med annan kultur går. Det krockar, det binder och det händer så mycket genom uttryck, gester och ord.


Uppe vid dammen idag på utflykten. Groupphoto!

Min hjärna blir proppfull varje dag. Jag kommer knappt ihåg vad jag drömmer om nätterna längre heller så jag är nog proppfull av tankar även på natten.
Jag brukar annars komma ihåg mycket från nattens drömmar.

Tankar om städer, länder, människor, natur och kultur. Rikedomens olika former och människors olika syften. Jag kan gå på hur länge som helst.. Det tar inte slut.
Så olika - så lika.

Inte konstigt att jag blir trött tidigt på kvällarna, som exempel var jag över i området på NIKAU och såg på en film. Eller får jag mynta ett nytt uttryck? "Sov på film" för det var precis det jag gjorde.

Jag saknar er där hemma, tänker på er. Ni finns i många av mina tankar även om jag inte tänker på just "hemma" så finns ni med mig.

Något som även slog mig igår var att jag faktiskt kunde känna av hur jag kommer känna mig om tre månader då jag skall från landet och hemåt igen.
Jag kommer lämna människor jag lärt känna och aldrig kunna träffa dom på samma sätt igen. Det är inte bara att sätta sig i en bil och hälsa på. Det är inte bara att sätta sig på ett plan med en flygbiljett i handen och resa iväg.

Det är inte Bara. Det känns annorlunda.
Det här är min första resa utan familjen. Min första resa utanför Europa. Min första resa under längre tid.


Det kommer märkas. Det kommer kännas. Inte alls på ett dåligt sätt utan jag kommer känna hur jag förändras till det bättre, växer och mognar.
Det gör alla efter en sån här resa. Kommer förmodligen inte kunna vara en enda ur våran klass som säger att de inte fått något ut från den här resan.


Tapu

Vår första utflykt var till Marae. Vi fick lite inblick i Maorifolkets kultur.
Maoritatuering. Fått mycket mer information och bakgrund om vad det innebär att bära den. Fick även se skillnaden på de olika stilarna från då man hackar in med ben eller om man använder sig av en modern tatueringsmaskin.
I korta drag.. Om du vill ha en tatuering sätter ni er och du får berätta din historia du vill ha sagd med din tatuering, sedan får du den speciellt utformad/designad för just den historien - Din historia.

Hur Gott får man lov att ha det på en frisörsalong? Big Cut

Inte heller var det några problem med att jag var blond där nere. De hanterade mit hår SÅ försiktigt!

Diskussion på chatten: